Nu har R oxå börjat vänja sig med tanken på en eventuell adoption. Tänkte vi först och främst skulle bli medlemmar i adoptionscentrum och i början på nästa år sätta upp oss som sökande. Han har äntligen fårstått allvaret i att jag vill ha en egen familj. Jag tänker inte leva ett liv utan barn. Det finns säkert de som finner sig i det och lever livet ändå, men jag har svårt att tro att jag skulle klara av det. Då kommer jag aldrig bli hel lixom. Någonting kommer alltid då att fattas i mitt liv. Varför skulle det vara så svårt just för oss, jag som skulle kunna döda för att få en egen familj. Och många många kvinnor som absolut inte vill ha barn, kan inte jag få deras förmåga att lätt kunna bli gravid. Och undra om de faktidkt vet vad de väljer bort?? De vill satsa på karriären eller nåt sånt skit. Så sitter de där när de blir äldre o miljonärer HELT ENSAMMA. Undra om de ens då kommer ångra sig att de inte ville ha en egen familj. För mig är familjen guld värd, och jag vill bli rik! Jag vill bli rik av kärleken som kommer finnas i min familj!