Inget blod, men man är juh helspänd hela tiden. Livrädd varje gång man går på toaletten. Det är psykiskt krävande att inte veta. Att inte veta om den största dröm man nånsin haft snart kommer gå i uppfyllelse, eller om man ska fortsätta vandra den tuffa vägen dit... För tuff, det är precis vad den är. Det är en stor prövning för en själv, och en stor prövning på förhållandet. Hela mitt liv kan inom ett par dagar antingen rasa igen, och jag måste kämpa mig tillbaka till den tuffa vägen mot ett gemensamt barn. Eller så  (om allt går bra) kommer vi äntligen få vara med om det vackraste som finns tillsammans, att få vänta vårat barn tillsammans och äntligen få bli en egen liten familj !!