Hela dag 8 gick utan blod, men med jävligt ont i magen. När det var vaggis dax imorse så var det där. Blod. Massor av blod! Det var det jag hela tiden visste!!! Vi har gråtit massor nu på morgonen. Så nu är det bara att duscha, åka till jobbet o lådsas som allt är bra. Och på kvällen är det julbord. Bara att sätta på sig masken nu och föröka att inte bryta ihop på jobbet.
Ja, vi har två frysisar. Men varför skulle da klara sig nu när de inte gjort de förut???
Detta var vårat sista landstingsfinansierade. Vilkt betyder att ni lär inte se mig i IVF svängarna på ett par år nu! Jag önskar er andra lycka till. Men nu stänger jag bloggen.

Over and Out!!

Jag har analyserat det onda jag har i magen länge just nu. Och tyvärr fins inget annat som känns såhär än mens.... Jag VET att det är kört. Och inom kort kommer jag att börja blöda. Jag vill inte ha några "det är inte säker att det är mens-kommentarer" För jag känner min kropp så pass väl at jag vet när mens är på gång. Tyvärr.... JÄVLA DOKTOR JÄVEL SOM INTE VILLE SÄTTA TILLBAKA TVÅ!!

Om det ska börja blöda får det göra det nu när jag är ledig i två dagar så jag inte behöver bryta ihop på jobbet, eller på julbordet på torsdag. Det vore väl min (o)tur dé. Jag analyserar varje liten magåkomma jag känner av. Nyss var jag skithungrig o hade ont i magen. Nu är jag så jävla mätt så jag har ont i magen. Åhh, jag vill veta nu om det har gått vägen eller inte. Måste jag vänta en hel vecka till? Usch. inte är det kul att vandra i ovisshet.

Inget blod, men man är juh helspänd hela tiden. Livrädd varje gång man går på toaletten. Det är psykiskt krävande att inte veta. Att inte veta om den största dröm man nånsin haft snart kommer gå i uppfyllelse, eller om man ska fortsätta vandra den tuffa vägen dit... För tuff, det är precis vad den är. Det är en stor prövning för en själv, och en stor prövning på förhållandet. Hela mitt liv kan inom ett par dagar antingen rasa igen, och jag måste kämpa mig tillbaka till den tuffa vägen mot ett gemensamt barn. Eller så  (om allt går bra) kommer vi äntligen få vara med om det vackraste som finns tillsammans, att få vänta vårat barn tillsammans och äntligen få bli en egen liten familj !!

Vaknade imorse o hade "mens-ont" i magen. Livrädd sprang jag upp på toa och granskade papperet noga efteråt. Tog min vaggis, tände lampan och inspekterade fingret efter någon blod droppe. Jag vet att det är lite tidigt att börja blöda om det inte fäst ännu. Men ni vet hur man blir! Helt galen.... Har ätit frukost, den värsta känslan i magen har förvunnit men oron finns kvar.....

Hemma igen... Försöker att inte tänka så mycket på fröt i magen. Men det är svårt att inte tänka fram och tillbaka på vad som kan hända.... Synd att tiden verkar stå stilla. Jag vill ju veta nu !!!!!

Tiden kryper fram.  Och jag är sjuk !! Vi som ska åka snart. Jag har skit ont  i halsen och väldigt hostig. Nojig som man är i ruvartider är man såklart livrädd att detta ska påverka en ev "fästning" negativt.

10 befruktade ägg av mina 15. ET på tisdag. MEN.... Läkaren var inte superpigg på att läta mig få tillbaka två. Hans orsak var att jag är för ung. För ung för vad? Jag är i denna karusell för jag vill ha barn, nästan till vilket pris som helst. Varför försvåra det för mig. Vad gör det om det blir twins? Bara för att jag är ung ska jag inte kunna ta hand om två barn. Herregud. Det finns juh de som blir mammor när de är kring 30 och är jättedåliga mammor. Det handlar väl inte om ålder heller......

15 ägg blev jag plockad på idag. Jag fick massor av extra morfin och det gick galant. Få se imorgon när de ringer hur många som blivit befrukatde och när det blir et. Jag skulle tro (och hoppas) att det blir på Tisdag. Talade om ännu en gång att vi ville ha tillbaka två. Hon (sköterskan) skulle diskutera det med läkaren... Hopppas, hoppas, hoppas !!

Nu ska jag sova...
Nu är det närmare än det var förut...
Jag är livrädd....
God natt....

Inga medicinera idag... skönt !! Igår kväll tog jag alltså inte bara ovitrelle utan även gonal-f. Vilket resulterar i att jag har jätteont i magen idag. Så... imorgon är det alltså dax för ÄP igen... Tredje gången.... Måste komma ihåg att puscha på ännu en gång om att vi vill ha tillbaka 2 embryon. Jag är livrädd inför imorgon... Har aldrig kännt denna rädsla förut vid de andra två tillfällena.... Men kankse beror det på att nu har man juh ett litet större krav på sig att värpa bra ägg eftersom detta är det sista landstingsfinansierade försök.... Jag ber till Gud att det kommer fungera denna gången. Hoppet är det sista som överger en sägs det juh.... Ju mer jag tänker på att "det måste funka nu" ju mer rädd blir jag för att det inte ska göra det....

Nu närmar det sig. ikväll ska jag spraya på med 225 ie. Imorgon kväll kl 19 ska jag spruta 150 ie gonal-f OCH kl. 20 ska jag ta ovitrelle. Det är något nytt de har testat nu som tydligen ska funka bra. Så har jag en medicin-fri dag på onsdag och på torsdag blir det ÄP. aj aj aj... nu känner jag att det går för fort för att ha nån super koll som jag så gärna vill ha.....

Inget samtal från kliniken idag, fast de sa att de skulle dé. Bra eller dåligt? Jag ska juh ändå dit på måndag för ännu ett blodprov och vul. Nån som vet varför man först ska ta blodprov på torsdag och sen på måndag igen????

Jag sprayar o sprutar på här. Inget nytt... Blodprov idag, och imorgon ska de ringa o tala om resultatet. Varför vet jag faktiskt inte. Ska juh ändå in på måndag för ett nytt blodprov och vul. Då får vi oxå veta när det är dax för ÄP.

Jag älskar Monica! Det var hon som tog blodprov på mig. Det är ALLTID Monica som tar blodprov på mig. Hon önskade oss all lycka till nu och hon skulle tänka på oss, sen fick jag en kram. Monica är bara så himla gullig!! Hon tar det alltid lugnt och föriktigt för hon vet at jag är livrädd.

imorgon ska jag ringa IVF-kliniken o höra vad provet visar.... Hoppas jag får börja spruta till helgen....

Guuuuuuud va tiden går sakta.... 5 dagar kvar till blodprov. Och sen får jag förhoppningsvis strax efter det börja spruta !! Samtidigt som jag är sååå ivrig på stunden man ska få tillbaka embryot så är jag livrädd !!!! Livrädd att det ska gå som de andra två gångerna. Konsig känsla det här, när lycka och rädsla blandas hej vilt i kroppen... Ska vi våga hoppas på "tredje gången gilt". Jag är så rädd at kracha totalt, iom att detta är vårat sista landstingsfinansierade försök... Misslyckas vi nu så kan vi inte köra igång igen på minst ett år. Den tanken skrämmer mig. Jag vill juh bli mamma NU !!! Det MÅSTE lyckas denna gången....

Nu ångrar jag bittert min oro över uteblivna biverkningar... För nu har huvudvärken kommit...och jag har INTE saknat den... Tur att man glömmer bort hur jävligt det var. Och hoppas att den inte blir lika längvarig som den brukar. Var på akupunktur idag.. gud så skönt !!

Och bilhelvetet krånglar som aldrig förr... Vi skulle fika på jobbet innan jag slutade, så jag fick ta bilen dit från skolan. Och jag var som ett åskmåln. Sen säger jag till hon jag jobbade med idag (vi jobbar vääääääääääääääldigt sällan tillsammans... vi byter av varandra en gång i veckan och jobbar med varandra en gång på åtta veckor) att det är så mycket just nu.... och alla jävla hormoner o skit.... och så berättade jag om IVF:en.... och hon sa: - Åhhh, jag måste bara få krama om dig!!! Sen pratade vi om det ända tills jag skulle gå på akupunkturen. Och det var såååå skönt att prata med någon "live" om allt som händer nu.  Så vi bestämde att vi skulle fika nån dag utanför jobbet o snacka vidare!!

eller nåt sånt. Har inte någon super hård koll längre. Imorgon ska jag ringa kliniken o höra om det är normalt att man har värsta tänkbara biverkningarna de första två IVF:erna och den tredje ingen alls. Om det verkligen kan variera så mycket?!?!?!? Sen ska jag ringa o boka tid för blodprov den 11:e. Och den 12:e får jag veta när jag ska börja spruta. Är det nåt man fått lära sig av hela denna karusell så är det att vänta... Jag tycker inte vi gör så mycket mer än att vänta....

Idag på stan så såg jag att ett ställe där de säljer body´s för 100:-/4 stycken har total utförsäljning och nu säljer 8 body´s för 100:- Åhh, jag blev bara så himla suuuuuugen... Men jag vågade inte.... Kanske smyger dit imorgon ändå....  Hmm..ska tänka på saken.... Nu ska jag lägga mig på rygg o vila en stund.